Den rena fasan

I eftermiddags upplevde jag ren och skär skräck. Vet inte om jag har upplevt en sådan fasa förut någon gång, i så fall var det länge sen.

Jag hade gått och lagt mig på sängen för att vila lite och lyssna på ljudbok. Anneli skulle gå upp på vinden för att ta ner julsakerna som vi förvarar där. Inte så mycket saker vi har så det var inga problem för henne att bära det själv.

När jag låg där så hörde jag plötsligt ett ljud. Ett konstigt ljud min hjärna förbryllat försökte få ordning på under två, tre sekunder. Det hördes som ett högt, genomträngande skrik följt av dunsar. Då plötsligt slog det med, Anneli är på vinden, det är hon som skriker och dunsarna kommer ifrån att hon slår på vindsdörren.

Jag for upp ur sängen och rusade ur lägenheten. Skriken var så där höga och ljusa utan några direkta ord. Lät som det kom från en människa som är för skräckslagen för at kunna formulera och få ut några sammanhängande ord. Utan att t på mig mina jeans rusade jag upp för trappan i bara kalsongerna (hade t-shirt och tröja på mig). Min höga hastighet, trapphusets hala yta samt mina glatta strumpor gjorde att mitt språngsteg på tre trappsteg slutade med att jag stöp på huvet och med nöd och näppe lyckades fånga fallet med händerna. Slog dock i stortån ordentligt så den senare svullna upp. Smärta var dock något jag inte kände då adrelaninet pumpade i mitt blod.

Men jag hävde mig och förberedde mig på att fortsätta min spång färd uppåt. Då ser jag dock några trappsteg upp Anneli med en väldigt förvånad min. Hon står och håller i den väska som våra julsaker ligger i. En ”rullväska” vars hjul borde oljas för de frambringar ett väldigt högt och genomskärande ljud när de tvingas rulla. Ett ljud jag hade förväxlat med en människas skri av fasa. Dunsarna kom ifrån när Anneli lätt väskan falla ner ett trappsteg.

Under de sekunder från det jag hade kopplat samman ljudet med Anneli och tills det jag upptäckte vart det egentligen kom ifrån tog kanske fem sex sekunder. Under denna tid upplevde jag en orationell fasa. Jag kan inte säga att det han hända någon tankeverksamhet i huvudet utan det var som en autopilot kopplades på och man handlade. Det kanske finns en sådan funktion i hjärna med, ett nödläge som tar över när logiskt och rationellt tänkande inte hinns med och bara ser till att man så fort som möjligt agerar.

Skrivit av Joakim   den 8 December -2007


Flera inlägg
Alla inlägg